okej.

Nu är det såhär - jag läser lite bloggar då och då och blir ofta typ imponerad av hur frispråkiga folk är. Hur anspråkslöst allt verkar och hur underbara alla bloggare jag läser verkar vara. Jag får ibland för mig att de är någon slags superkvinnor och sätter dem typ skithögt upp på en piedestal.
Jag får för mig att jag aldrig, någonsin, skulle kunna skriva något så intressant.
Jag har försökt blogga förut, men blir så jävla pretentiös och tråkigt och självkritisk att jag inte lägger upp något. Det slutar jag med. HÄR OCH NU.
Planen var att inte sudda något i det här inlägget och faktiskt bara skriva vad jag tänkte. Det har gått sådär....
Men jag tror det blir bättre om jag får öva lite.

MMmmm. Alltså.
Jag har precis flyttat till DEN STOOORA STADEN, alltså Stockholm. Och min stockholmsrädsla är något jag nog kommer skriva ganska mycket om nu i början. (alltså, jag är inte räddrädd för den här stan, jag känner mig mest bara som en sån jävla lantis när jag kommer hit, och det är lite obehagligt)

Dessutom är jag mitt uppe i någon slags reinvente yourself mode. VEM ÄÄÄÄR JAG EGENLITGEN?! typ. Varför bryr jag mig så jävla mycket om hur andra uppfattar mig?

Jag saknar också aktivism i mitt nya storstadsliv. Jag behöver mer politik i allmänhet. Framförallt mer feminism, mer ilska och jävlaranamma.

Tjooheeeeeeeeeeeeeeej, nu får vi se hur det här går..

+ Jag försökte hitta cool blid på superkvinnan, men alla var så jävla normativa och supersexxxy att jag inte riktigt kunde identifiera mig. Det blir bara loggan så länge.